Nu är det verkligen höst. Det visste jag när jag såg den här tallen idag.
Det är någon sorts klängväxt som växer runt stammen på den, och på hösten blir bladen alldeles röda. Jag glömmer bort det varje år, men när jag ser det är det som ett konstaterande av hösten. 
De är så vackra tillsammans.
Jag har varit lite hängig och tagit det väldigt lugnt i några dagar, men idag hade jag lite mer energi så Harry och jag tog en tur i skogen.
Alltså den här hunden får mig ofta att skratta högt. Idag var det en traktor som plöjde (?) på åkern nedanför skogen, så det lät en del från den. Och så stötte vi på två svampplockare, eller vi såg dem en bit bort. Och det här fick Harry att bete sig som om han var förföljd ungefär. Han stannade, vände sig om och stirrade in i skogen hela tiden. På helspänn. Och så fort jag satte mig på huk för att plocka lingon, eller fota, så försökte han klättra upp i mitt knä. Haha. Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom, den lilla fegisen.
Jag behöver inte vara rädd för att han ska sticka när jag släpper honom i alla fall, han vill ju helst vara på mig. Sötnöt <3
Peter har varit borta, med jobbet, men kommer hem idag. Skönt, för jag sover så dåligt utan honom. Känns som jag saknar en kroppsdel eller något.
