Jag har fortfarande svårt att tro på att jag faktiskt är här nu. Att jag tog mig till andra sidan. Det var som ett diffust mål, långt bort i fjärran. Långt bortom det oöverskådliga träsk jag befann mig i. Ibland trodde jag knappt på att det ens fanns en andra sida. Men jag stretade på ändå för vilket val hade jag? Jag kunde ju inte stanna där jag var.
Och nu är jag här. I livet igen. Jag är framme. Alla de där små stegen, all mjölksyra och all utmattning ledde mig faktiskt ända fram. Till slut.
Till dig som kämpar med något som känns hopplöst tungt, som känns oöverkomligt och överväldigande, till dig vill jag säga: du kan göra det! Fortsätt framåt! Kom ihåg att även de minsta stegen bär dig framåt. Om ingen annan tror på dig, tro på dig själv. Du kan göra det.
Tack för en jättebra blogg!! Skönt att höra att du är på rätt sida av det hela. Jag längtar också tills jag är där, precis fått datum för min operation av nacken och hoppas att det ska bli en lyckad operation precis som din!! Kram
Hej Victoria! Åh, vad skönt att höra! När blir det? Ska tänka på dig och hålla tummarna!
Många kramar ❤️❤️
Lisa
Det blir den 25e oktober!
Kram ❤️
Åh heja dig! Jag finns här om du undrar över nåt eller så. Massa lycka till!
❤️
Tack Lisa! ❤️