Jag har svårt att hitta inspiration till bloggen. Det händer så extremt lite i mitt liv nu. Funderar mycket på om jag ska fortsätta blogga alls. Det är så tråkigt när jag inte har något intressant att skriva om. Kanske gör jag ett uppehåll. Jag får se.
När det gäller min återhämtning så går det framåt, men i ett låååångsamt tempo. Jag märker att det går åt rätt håll när jag är här hemma, jag kan vara mer och mer utan krage. Men vid större ansträngning, om jag åker iväg, så blir nackmusklerna snabbt överansträngda. Dock verkar jag återhämta mig fortare, vilket ju är ett framsteg. Jag är duktig och tränar en hel del i alla fall.
Men missförstå mig inte, jag mår ju mycket bättre. Har inte alls så ont i nacken som förut, långt ifrån. Min kognitiva förmåga är mycket bättre också. De som känner mig märker stor skillnad. Jag är mycket klarare i huvudet, inte alls lika hjärntrött längre. Jag ber inte längre Peter ”tänka åt mig” som jag gjorde jämt förut. Så om bara musklerna kunde bli riktigt starka nu …
Jag kämpar mentalt med det här. Jag trodde jag var förberedd på en lång återhämtning, men kanske var jag inte det ändå. Jag blir frustrerad och ledsen över att mitt liv till stor del fortfarande ser likadant ut som innan. Att jag ännu måste ligga ner en stor del av dagen. Jag är bortom less på det. Det finns inte ens ord som kan beskriva hur less jag är på att ligga här och titta på serier. Och den längtan jag känner efter att få uppleva saker är så mycket starkare än en längtan. Det gör fysiskt ont ibland. Som att ha en glasskärva i bröstet.
Trots att jag försöker acceptera att det är så här just nu, och ha tillit till att det kommer bli bättre, så är det tungt emellanåt. När jag tänker tillbaka så minns jag att det alltid brukar kännas värre när det blir sommar. För att jag då verkligen vill ut och leva. Så det förklarar kanske varför det känts extra jobbigt den senaste tiden.
Jag har sagt det förut men säger det igen; gör det du vill och drömmer om. Vänta inte. Var inte duktig/förnuftig och stå ut eller kämpa på i en situation du inte trivs med. Nöj dig inte. Våga förändra ditt liv. Gör det som gör dig lycklig.
Imorgon kan det vara för sent.
Åh vad jag tänker på dig Lisa! ? Det är konstigt hur svårt det kan vara att försöka glädjas åt det som blivit bättre, när allt inte är bra ändå. Det är som att kroppen glömmer hur ont det har gjort tidigare och det ”nya” tillståndet blir det värsta tänkbara smärtmässigt, trots att man haft det mycket värre. Jag känner igen din frustration nu när vädret är så fint och man bara vill kunna njuta av livet istället för att ligga nerbäddad. Jag hoppas och tror att du kommer bli bättre för varje dag som går även om det kanske kommer vara små steg. Men se hur långt du ändå har kommit sen operation. Och allt kämpande du har gått igenom dom senaste åren med att bara få rätt vård, och hitta den vården samt lösning för att få den, det tar på krafterna. Kanske kroppen behöver tid för att hämta sig från det också och inse vilken resa du har gjort, det är uttömmande både mentalt och fysiskt.
Jag hoppas verkligen inte du pausar från bloggandet. Varje gång jag läst dina blogginlägg och kloka ord ger du mig dom ord och verktyg som jag kan behöva i mitt eget smärttillstånd för att kunna vända dom negativa tankarna. Och så känner man sig inte lika ensam, du sätter orden så bra på hur man tänker när man lever med kronisk värk/är sjuk. Massor med styrkekramar❤
Tack snälla Emelie! Dina ord var precis vad jag behövde för att känna att det finns en anledning till att fortsätta blogga. Kan det hjälpa bara en person, på något sätt, så är det värt det. Kanske har jag lite höga krav på mig själv också. Alla inlägg kanske inte behöver vara så spännande och intressanta.
Tack fina du. Hoppas du får en bra helg.
Många kramar ❤️❤️
Jag har läst din blogg till och från nu ett tag, den är jättebra!!?
Jag har själv nyligen varit i England och gjort en röntgen på min nacke som enligt ”svenska” sjukvården är helt bra. Men röntgen visade något annat än så. Jag har precis som du eds (om jag har förstått rätt) och är instabil i de översta nackkotorna. För mig som är helt ny i det här och knappt vet vad det betyder så har det varit skönt att kunna gå in och läsa din blogg då du har kommit längre än mig på vägen. Du visar att det är möjligt att få en förändring trots att den svenska sjukvården inte tror stt man är ”sjuk” och det gör att jag vill fortsätta kämpa.
Kram
Tack Victoria! Vad glad jag blir av att min blogg kan hjälpa dig på något vis. Japp, jag har också EDS. Vad bra att du tagit dig till London och upprätt MR – då har du ju kommit en bit på väg i alla fall. Önskar dig all lycka till. Fråga om det är något du undrar över.
Kram <3
Fortsätt blogga, det måste ju inte vara inlägg så ofta. Men vi är nog många som bryr oss, i det tysta, och undrar hur det går för dig, och håller tummarna!! Håll ut och häng kvar, tänk på att man kan vila utomhus när det blir sommarväder på riktigt. Kram och lycka till!!! ☺️
Ja, allt blir bättre på sommaren ☺️ Det är sant, vissa dagar kan jag ju hoppa över att blogga. Tack så mycket! Stor kram till dig ?