Idag tog jag en promenad med mina killar. Vad härligt det är ute nu. Så mycket dofter som kommer fram när det är vår. Det gör ingenting att solen inte skiner, bara det inte är kallt. 
Jag har mått ganska bra i helgen ändå, några dippar här och där och så klart mycket vila, men på det stora hela helt okej. Vilket har märkts på mitt humör, jag har varit mycket gladare.
Är det något de senaste åren lärt mig så är det vilken gåva det är att få må bra. Vilken vinstlott det är att vara frisk. Ingenting annat är lika viktigt som hälsan. Allt annat kan man påverka själv. Allt annat kan man välja eller välja bort. Så lyckligt lottad (och omedveten om det) jag var som fick må bra i nästan trettio år. Jag har alltid haft problem med kroppen, men fram tills dess kunde jag leva ett normalt liv. Jag kunde göra vad jag ville. Det är jag väldigt tacksam för.
Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag är där jag är idag för att jag inte har en fungerande kropp. Så mycket klokare och lyckligare. Säkrare i mig själv. Medveten om vad som betyder mest för mig här i livet, och vad som inte är så viktigt. Mina drömmar som en gång skvalpade någonstans långt under ytan, grumliga och otydliga, har flutit upp och framträder nu tydligt.
Jag påminner mig om att ha tillit. Att våga tro att ingenting är en slump eller ett misslyckade. Att jag går rätt väg. Att jag är precis där jag ska vara.
