Vad jag har upptäckt

Jag är så glad idag. Än så länge har jag inte kraschat efter helgens utflykt. Jag har mer ont, men ingen feber eller sjukdomskänsla. Och framförallt är nackmusklerna inte helt slut.

När jag för några dagar sen kände mig mer beroende av kragen igen, och det kändes tungt att hålla upp huvudet, började jag analysera och känna efter. Jag blev medveten om att den extremt raka hållningen jag var tvungen att ha den första tiden efter operationen, den hade jag tappat. Det är lätt hänt, EDS eller inte så krävs det en del muskler att hålla en helt rak rygg. Särskilt när man sitter. De flesta av oss säckar ihop lite.Men jag började tänka på det igen. Och nu går jag åter runt med rak rygg och höjd haka. Jag undviker att titta ner så mycket som det bara går (svårt när man äter tex). Och vet ni? Det känns mycket bättre! Det räcker med en något sämre hållning, lite böjd rygg, för att huvudet ska glida fram (gamnacke), och därmed belasta nacken mycket mer. Och trötta ut musklerna fortare.

Jag har tänkt på det här i några dagar nu och varit noga med hållningen, och skillnaden kvarstår. Jag tror det var det som gjorde att jag klarade brunchen också. Som sagt, jag får fortfarande ont, men det känns inte som om huvudet ska ramla av. Musklerna blir inte så utmattade att jag måste lägga mig ner omedelbart.Jag vågar inte dra för långa växlar, men den här upptäckten gör mig väldigt hoppfull igen. Och från att inte kunna förstå hur jag någonsin ska kunna gå runt ute utan krage – känns det nu inte så långt borta.