Jag tjatar rätt mycket om tacksamhet här på bloggen. Jag har inte alltid varit så bra på det, att vara tacksam för allt fint och bra i livet. Jag minns att jag för många år sen såg på Oprah att hon varje dag skrev ner tre saker hon var tacksam för. Jag blev inspirerad och försökte det under en tid, men jag hade på riktigt svårt att hitta tre saker. Och när jag skrev ner dem så kändes det inte riktigt som jag menade det. Jag kände det inte.
Nuförtiden känner jag mig tacksam flera gånger om dagen. Jag överväldigas av en känsla av tacksamhet för någonting och sänder då ett tyst tack till universum, mig själv, eller vad som helst som nu lyssnar. Det kan vara när jag dukat fram frukost – Tack för att jag får äta så här gott varje morgon. Eller för vårt hus när det är kallt eller regnar ute – Tack för att vi är trygga och varma i vårt hus. För att Vide är frisk när jag ser honom springa i förväg på promenaden ute. För att vi får bo på en så här vacker plats.
Frågan är inte om man har saker att vara tacksam för, det har vi. Allihop. Det handlar om i fall man ser dem eller inte. Alla har vi saker att vara djupt tacksamma för. Alla har vi välsignelser i vårt liv. Bara det faktum att vi är vid liv till exempel.
Varför ska man gå runt och vara tacksam då? Det måste man ju inte så klart. Men det är en genväg till lycka. Till att vara glad och må bra. Negativa saker har en tendens att stjäla all vår uppmärksamhet, medan många av de positiva glider obemärkt förbi. För att vi tar dem för givna helt enkelt. När vi börjar uppmärksamma dem blir vi tacksamma för dem, och när vi är tacksamma blir vi glada. Och det finns mindre plats för negativitet.
Vad är du tacksam för?
Jag är tacksam för min bror. Min egen styrka och förmåga att ta mig igenom svåra utmaningar. Min utsikt utanför fönstren.
Tack, lisa!