Titta vad fint mina sår läker. 
Det börjar bli svårt att fota det i nacken eftersom håret har vuxit ut lite nu.
Jag har inga problem alls med om dessa ärr skulle förbli väldigt synliga. De känns som en så viktig del av min historia att de liksom hör hemma på min kropp. De vittnar ju rent fysiskt om vad som hänt, och jag bär dem med stolthet. Ser dem som ett bevis på min styrka.
Idag har jag mest vilat, och Peter har fixat här hemma. Handlat och städat. Jag har nog inte riktigt landat än, känner mig lite rastlös. Har egentligen inte alls lust att ligga i sängen och titta på tv, men det är ju vad jag klarar just nu. Och så vara uppe kortare stunder emellanåt. Särskilt efter resan igår. Kanske kan jag gå ut en liten sväng imorgon.
Fantastiskt så fint det har läkta dina olika sår. Hipp hipp hurra ?
Kul att få ett mail innan mötet med John Blund. Känns lite lugnare,ett bevis på att man bryr sig. Ta vara på varje tillfälle till lugn o ro,ty snart nog kommer alla måsten,som alltid finns i ens liv. Det är ju en underbar årstid,att vara lite ”slö” i. Man ska inte på med så mycket kläder,som kan vara jobbigt i sig. GODNATTKRAMAR till Er från mig Siw.