Det blev mer ansträngande än vi trott idag. Tre timmar på sjukhuset. Blodprov, röntgen och kardiologisk utredning. Långa stunder i väntrum.
När vi väl kom tillbaka till lägenheten stupade jag i säng och grät av smärta. Jag har verkligen misshandlat nacken de senaste dagarna. Skulle jag inte lyssna på kroppen och leva efter vad den klarar skulle jag alltid ha så här ont.
Men vad har jag gjort egentligen? Jag har varit upprätt. Jag har suttit och stått. Gått lite. Och jag har haft krage hela tiden. Ändå får jag så här ont.
Solen har tittat fram då och då idag med och det är säkert 15 grader ute. När vi åkte till sjukhuset hade jag bara en tjock tröja, men spanjorerna går i täckjacka och halsdukar.
Nu har Peter, hans föräldrar och Vide gått till en lekpark. Jag har tagit en hel del smärtstillande, det hjälper inte så mycket just nu men tar udden av smärtan i alla fall. Tittar på Netflix och försöker slappna av.
Utsikten från vår balkong
Tack för alla fina kommentarer på Facebook och bloggen. Tack till er som skänkt pengar de senaste dagarna. Jag hoppas ni förstår att jag inte orkar svara på alla kommentarer och mail. Den ork jag har över lägger jag på bloggen.
Kära Lisa m fam. Blev så glad,när jag fann den dagliga bloggen,ty jag började vänta. Självklart att Du är trött. Oron tröttar ju också. Det går nog inte att vila bort helt,men försök,att ha humöret uppe. Vi är många härute,som tänker på Dig. Snart får Du hjälp. KRAM Siw.
Följt dig och din resa länge Lisa! Jag vet hur det är att leva med smärta och inte få hjälp, dock inte på den nivå du går igenom. Jag är glad att du tar ditt öde i dina egna händer, du är stark! Jag känner med dig och önskar dig all lycka med det du har framför dig! ❤ Kram Ida