En väldigt lång dag

Vilken dag. Väldigt ansträngande. På många sätt.

Vi kom i säng vid 1 inatt och vid 7 gick vi upp igen. Då gick vi och åt frukost, Peter och jag. Vi tog första bästa café utanför huset där vi bor.Sen tog vi en taxi till sjukhuset.Först på schemat stod CT-röntgen och sen träffade vi en av kirurgerna, Dr Gilete. Han gick igenom operationen igen, svarade på alla våra frågor och så tittade vi tillsammans på mina MR-bilder. Jag blev faktiskt lite arg när vi satt där och han pekade och visade var trycket mot hjärnstammen uppstår och de olika mätningarna som visar hur mitt huvud rör sig. På ett sätt det inte alls ska röra sig. Som när jag böjer huvudet framåt – då glider det också framåt över ryggraden. På en normal person är den rörelsen minimal. Kanske en millimeter, max. På mig flyttar det sig nästan fyra millimeter. I dessa områden är det ju små marginaler, som ni förstår. Men i alla fall, det jag skulle säga var att jag blev arg. Karolinskas ord ringde i mina öron: inga som helst tecken på instabilitet. Inget tryck mot hjärnstammen. 

Dr. Gilete gjorde en neurologisk undersökning och konstaterade att hela min vänstersida är svagare än högersidan. Kommer inte ihåg exakt vad han, men på något sätt trycker det på ett sådant sätt att det påverkar den sidan mer.Sen var det lite väntetid innan nästa appointment så vi gick och åt lunch. Servitrisen visade glatt de två rätter som var vegetariska. Det verkade standard att man tog två rätter. Som förrätt fanns det något som stod som grönsaker med ärtor och potatis i menyn. Kanske inte jätteroligt, men jag ville ha något med grönsaker så det kändes ändå som ett okej val. Blev lite förvånad när jag fick in den och den såg ut så här:Tur att jag gillar ärtor. Nästa rätt var crepes med grönsaker i så jag blev mätt i alla fall.

Sen gick vi tillbaka till sjukhuset och satt en stund i solen (!) utanför. Det var helt underbart. Min kappa var egentligen alldeles för varm idag. Härligt ”problem”.Sen var det lite mer väntetid då jag passade på att vila nacken så gott det gick. Och efter det träffade vi anestesiologen och den andra av de två kirurger som ska operera mig, Dr. Oliver.Nu är vi tillbaka i lägenheten och jag har sovit en stund. Känner mig lite överväldigad av känslor. Känns skönt att det bara är en timme eller två på sjukhuset imorgon, sen kan jag fokusera på att förbereda mig mentalt.