När det hisnar i magen

Veckodagarna har sällan betydelse för mig, förutom lördag och söndag då jag har sällskap av resten av familjen. Men den här fredagen välkomnar jag. Det känns skönt att lägga den här veckan bakom oss. Vide mår allt bättre och äter helt fantastiskt bra, för att vara honom. Nästa vecka behöver han bara vara hemma två dagar sen kan han gå till förskolan igen. Han har inte varit där sen innan jul så det blir nog roligt för honom att leka med sina kompisar. Då får vi förhoppningsvis lite vardag i två veckor. Sen åker vi. 
Operationen känns så nära nu och ibland får jag den där känslan man kan få i en bergochdalbana. När man långsamt åker uppför och vet att man inom några sekunder kommer störta neråt. Och det finns ingen annan väg därifrån. Man måste ner. Så det är bara blunda och åka med, fastän det hisnar i magen så man nästan tappar andan.

Ikväll har våra fantastiska vänner välgörenhetsmiddag/fest för att samla in pengar till min operation. Jag hoppas det blir en riktigt rolig kväll för alla inblandade! Det förtjänar de verkligen. Jag kan bara föreställa mig allt jobb de lagt ner på den här kvällen. Så fina vänner borde alla få ha i sitt liv.