Vi håller på och byter rum här hemma. Tuva ska flytta ner och vi ska flytta upp. Det är på övervåningen vi är hela tiden eftersom köket och vardagsrummet finns där, så vi tänker att det är bäst att min säng är på samma plan när vi kommer hem från Barcelona. Så att jag lätt kan gå undan och vila, utan att vara isolerad från resten av familjen. Sen känns det lite läskigt också, att gå i en väldigt brant trappa när mitt huvud bara sitter fast med skruvar. Innan benen läkt ihop. Så det är ju bra om jag slipper det varje gång jag behöver vila.
Så här ser vårt nya sovrum ut just nu. Väldigt spartanskt än så länge. Och Tuvas gardiner hänger kvar.
Vilket projekt det blev. Man inser hur mycket prylar man har när man börjar flytta om och tömma skåp. Givetvis räcker inte min ork särskilt långt. Eller inte alls. Jag bara ligger och ser på. Det är frustrerande, jag vill hugga i så det går fortare och så Peter slipper göra allt själv. Jag vill inreda och ställa iordning. Men det är som det är. Jag märker i alla fall att jag inte blir lika frustrerad som jag brukade för några år sen.
