Jag har inte berättat om det här, men vårt liv har varit extra påfrestande den senaste tiden. Både fysiskt och känslomässigt. För ovanpå allt det här med mig så har även Vide varit dålig. Det är en lång historia som går tillbaka flera månader i tiden, men han har varit väldigt trött. Så trött att han inte fungerat normalt, och inte orkat vara på förskolan som vanligt. Ibland har han inte ens orkat leka utan bara legat i soffan eller sängen.
Efter många turer fick vi reda på vad det beror på. Han har väldigt stora halsmandlar. Han snarkar och har andningsuppehåll om nätterna. Ofta äter han dåligt också. Allt det är typiskt för den problematiken tydligen.
Så vid sidan om allt med mig har vi även hållit på med det. Det har tagit på krafterna. Det är ju extra jobbigt när det är ens barn som mår dåligt förstås. Men nu är även hans operation inbokad, i januari, och vi hoppas han blir bättre efter den. Och att han har återhämtat sig tills vi ska till Barcelona.
Både jag och Peter har kämpat för att hålla huvudet ovanför vattenytan den här hösten och vintern. För det har varit tungt. När man känner så, som att man dras ner av av allt jobbiga, gäller det att hitta sätt att hålla sig kvar vid ytan. För mig hjälper det att fokusera på det som är bra. Ljuspunkterna i mörkret. För det finns alltid sådana.
Vi brukar påminna varandra om dessa. Att det ”bara” är Vides tonsiller och inte någonting allvarligare, till exempel. Att vi hittat hjälpen till mig och är på god väg dit. Att vi har varandra och våra familjer. Att det inte alltid kommer vara så som det är nu. Vi kommer komma ut på andra sidan.
Det finns alltid bra saker som väger upp de tunga, men eftersom man tar dem för givna så blir man lätt blind för dem. Då får man påminna sig själv. Så fort jag får negativa tankar kring att Vide inte mår bra, till exempel, så omdirigerar jag dem till något jag är tacksam för. Som att hans besvär går att lösa med ett relativt litet och enkelt ingrepp. Och att han kommer bli bra igen.
På så sätt hamnar mitt fokus rätt. Det gör ju inte att allting känns jättebra och livet blir enkelt, men det hjälper i alla fall.
————-
Vill du hjälpa? Klicka här
Följ insamlingen på Facebook https://m.facebook.com/skruvarinacken
Hittar inte riktigt ord, skriver och suddar om vartannat. Önskar att ni får en fridfull jul och att båda operationerna går så bra det bara är möjligt. Ber att ni ska få en framtid full av lugn och ro, slippa smärta och oro. Stärkande och lugnande kramar!
Tack Fronda! Önskar dig en riktigt mysig och fin jul ❤️
Jag tror 2017 kommer bli ett bra år. Jag bara känner det 🙂
Många kramar
Lisa
Det finns inte ord som räcker till för alla de känslor som skapas av dina texter. Vrede, uppgivenhet, sorg, styrka, närvaro, kärlek, tacksamhet.
Det är skandal att läkarna vägrar ta ansvar. Hur fan känner de innerst inne när de helt uppenbart bara skiter i en människas sjukdom och öde? Blir man inte läkare för att man är intresserad och bryr sig? Så. Jävla. Dåligt.
Hoppas ni får en lugn jul tillsammans. All styrka till dig och din familj.
Jag har också funderat mycket på varför inte i alla fall EN läkare har velat hjälpa och tagit på sig ansvaret. Bara EN av alla de vi vänt oss till. Men jag har inget svar. Det är märkligt och bortom mitt förstånd.
God Jul till dig Tove! Tack för att du läser och stöttar.
Många kramar ❤️