När jag ser tillbaka nu förstår jag att när jag insjuknade ordentligt 2010 hamnade jag i kris. Jag var sjukskriven och tillbringade mina dagar i sängen. Jag kände mig vilse, deprimerad och värdelös. Min värld vändes upp och ner och såg plötsligt helt annorlunda ut. Jag kände inte igen mig och visste inte hur jag skulle leva i den där nya världen. Och när allt jag brukade göra togs ifrån mig visste jag inte längre vem jag var.
Så här står det på 1177 om kris.
”En kris kan sägas vara ett resultat av att ens tidigare erfarenheter och kunskaper plötsligt inte räcker till för att förstå och hantera den situation man hamnat i. Man har hamnat i en situation där den yttre världen inte alls stämmer överens med den bild av verkligheten man har. ”
Min värld ser väl egentligen likadan ut än. Jag ligger fortfarande i en säng hela dagarna. Men jag är inte vilse längre. I denna förändrade tillvaro har jag byggt upp mig själv på nytt. Min kropp har fortsatt sitt förfall, men inuti är jag mer hel än någonsin.
Jag ser klart på ett sätt jag inte kunde innan. Jag vet vad som är viktigt för mig. Jag har insett mitt värde. Dit hade jag inte nått om jag inte hamnat i den där krisen, det är jag övertygad om. För hur plågsamt det än kan vara när livet drar undan mattan för en, så kan det i längden visa sig vara en gåva.
Kris kan lika väl betyda möjlighet till förändring. 
För det är som om någon ger dig ett par nya glasögon, som gör att du ser allt på ett nytt sätt. Du är inte längre hemmablind i ditt liv. Efter en stund i de nya glasögonen framträder det som är viktigt, det som verkligen betyder något. Och du börjar ifrågasätta allt annat. Allt som du bara antog måste vara där förut, innan.
Du har slagits omkull och när du reser dig igen har du en unik chans att välja i vilken riktning du vill gå.
——————–
Vill du hjälpa? Klicka här
Följ insamlingen på Facebook https://www.facebook.com/skruvarinacken
