Jag är så trött. Mentalt och kroppsligt. Jag blev förvarnad innan vi drog igång den här insamlingen, men förstod nog ändå inte hur det skulle vara. Att be om hjälp, gång på gång, är som att gröpa ur sig själv. Till slut är man tom. Ihålig.
Om jag redan innan kände mig som ett stort besvär för min omgivning, så är det nu som om jag expanderat den känslan till att innefatta många fler.
Något jag heller inte förstod innan är hur väsentliga delningarna är. Insamlingen är helt beroende av dem. Nu har jag inte kunnat förmå mig själv till att tjata på ett tag och därmed står allt stilla.
Jag har ingen ork för att kämpa just nu. Jag mår för dåligt. Har feber och fruktansvärt ont i nacken och huvudet. Och nervsmärtorna hugger mig i benen.
——————–
Vill du hjälpa? Klicka här
Följ insamlingen på Facebook https://www.facebook.com/skruvarinacken
