Som jag skrev för några dagar sen så har det varit intensivt den senaste tiden. Inte för en frisk person med normal ork, men för mig. Jag har ringt alldeles för många samtal, skickat alldeles för många mail och gjort alldeles för mycket efterforskningar.
Idag körde jag på som vanligt under förmiddagen, trots att jag igår kväll hade så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Men på eftermiddagen gick luften ur mig. Jag kände mig plötsligt så liten, svag och rädd. Och livet kändes mörkt och överväldigande.
Jag vill bara åka ifrån allting. Till något enklare. Någonstans där det är varmt och stilla och tyst. Någonstans där jag inte behöver opereras.
Söta Lisa,
Försök vila lite och var snäll mot dig själv, så kommer förhoppningsvis bättre stunder med ny energi och mindre smärta. Det är lätt att säga tulipanros, det vet jag, men ändå; Allt gott! ?
Tack Milvi ❤️ Du har helt rätt, det är precis vad jag måste göra. Vila och vara snäll mot mig själv. Ska försöka balansera bättre idag. Tack för omtanken, den värmer denna kalla morgon ?