Insamling 

Alternativen rinner mellan våra fingrar. Nu finns det inte så många kvar.

Jag har lärt mig mer om ersättning från försäkringskassan för vård utomlands, och så här är det: 
För att jag ska kunna få ersättning för operationen i Barcelona måste exakt samma vård finnas här i Sverige. Och det gör den ju inte. Det är ju därför jag söker mig utomlands …
Eftersom det inte finns någon kunskap om diagnosen, så är det ju heller ingen som opererar för den. 

Så här kan det se ut lite varstans hos oss. Här håller jag Vide sällskap när han är på toaletten

Nej, det läget jag är i – när man behöver vård som inte finns i Sverige – ska man bli remitterad direkt dit där vården finns, och därmed varken behöva betala själv eller ansöka om ersättning. Men det måste vara ett universitetssjukhus i landstinget man bor i som remitterar. Karolinska för min del alltså. Och eftersom de vägrar kännas vid min diagnos, och än mindre remittera mig så … moment 22.

Så vi har nu fattat ett beslut om något som vi hoppades att vi skulle slippa. Något som både jag och Peter tycker är jobbigt. Vi är sådana personer som inte tycker om att be om hjälp, eller stå i tacksamhetsskuld till någon. Men vi har inget val. Vi kommer starta en insamling för att försöka få in pengar till operationen. 

Det suger verkligen, rent ut sagt. Jag menar, egentligen har vi alla redan betalat för den här operationen. Vi har ju betalat skatt. Och i det ingår det vård för alla. Även mig. 

Jag hoppas ni vill hjälpa till genom att dela och försöka sprida bloggen och insamlingssidan. Vi ska skapa en egen facebooksida/grupp för den tänkte vi. Berättar mer så fort vi är igång.