Imorse väcktes jag av en
olustkänsla i magen. Fastän jag nyss vaknat kändes det tungt. Det är så ologiskt att jag ska känna mig nere nu. Nu när jag vet att jag kommer opereras och bli bättre. Om något så borde jag vara lättare i sinnet. Men i det där nyvakna tillståndet började jag bryta ner vad jag egentligen kände och insåg en sak.Jag har bytt ut min motivation, målbild eller vad man ska kalla det. Förut var det ju Livet efter operation som höll mig uppe. Det var dit jag vände blicken för att orka. Men nu har jag bytt ut Livet efter operation till bara Operation. Och hur peppande är det? Inte särskilt. Jag har en väldig längtan efter att må bättre och få tillbaka mitt liv, men inte efter själva operationen förstås.
Så när jag låg där i sängen började jag göra en lista på saker jag vill göra. Sen. När jag har läkt och blivit bättre. Små och stora saker som skulle göra mig glad. Ska fylla på den vartefter men det här kom jag på sådär på rak arm:
Gosa med griskultingar (Hej Pia!)
Åka till Bath i England och gå på Jane Austen festival
Lära mig dansa brittisk 1700-tals dans (hihi)
Vara med Tuva en hel dag, bara hon och jag. Gå i affärer, fika och bara umgås.
Gå på bio
Leka i lekpark med Vide.
Gå på Naturhistoriska museet med Vide
Ha hund
Rida på Nordsvenskhästar eller Ardenner. Och om rida är för riskfyllt för mig, så i alla fall klappa och umgås med någon.
Gå på date med Peter och dricka gott, äta gott och klä upp mig – utan krage
Åka till en liten by i Italien och gå runt bland gamla stenhus och trånga gränder, och äta pizza
Bada i sjö och hav
Sitta vid havet
Cykla
Pingback: Lisa lever med en dödlig sjukdom: ”Jag känner mig som en zombie” | Allers
Pingback: Lisa har en dödlig sjukdom: ”Jag känner mig som en zombie” | Hemmets
Pingback: Lisa om svåra sjukdomen: "Känner mig som en zombie" | MåBra
Pingback: Att leva med en dödlig sjukdom | Allas.se
Pingback: Lisa lever med en dödlig sjukdom men operationen får hon själv betala | Året Runt