Igår kväll klarade jag inte av att ligga här på rummet mer, behövde skingra tankarna från Majbrits operation. Så efter att jag vilat några timmar gick vi ut för att äta middag. Lite på vinst och förlust. Man vet ju aldrig hur det går, om kroppen samarbetar. Men det gjorde den faktiskt! I en hel timme!
Det spöregnade ute så vi lånade ett paraply i receptionen som vi trängde ihop oss under medan vi gick till närmaste restaurang.
Där beställde vi lite tapasrätter och varsitt glas vin.
Det var helt fantastiskt gott. Förutom de här rätterna fick vi också buffelmozzarella och tomat. Men det hann jag inte fota för vi var så hungriga.
Min stilige dejt. För oss att gå ut och äta middag så här … det är en helt fantastisk upplevelse. Senast vi gjorde det var flera år sen. Vi tänkte förstås på Maj, men njöt av varje sekund trots det. Och kanske ännu mer på grund av det. Jag vet dessutom att hon skulle bli tokig på mig om jag berättade att jag legat på rummet och gråtit när hon opererades.
Alltså alla dessa smaker! Det är rätt sällan jag upplever nya smaker och annan mat än den vi lagar hemma (och en del take away). Jag var helt lyrisk och så tacksam för upplevelsen.
Sen beställde vi in två desserter och delade på.
Lemon pie och en som hette Tres textures de chocolate. Alltså. Den var så magisk. Jag har ägnat timmar åt att prata om den med Peter. Han bara skrattar åt mig nu. Jag skulle kunna skriva ett inlägg om bara den. Jag skulle lätt åka tillbaka hit bara för att äta den igen. Dreglar lite nu när jag tänker på den. Önskar jag kunde köpa med en till Maj på sjukhuset, hon är tokig i choklad och hade garanterat älskat denna.
Sen gick vi hem och tittade på film och väntade på att höra hur Majs operation gick. Den gick bra men tog betydligt längre tid än de räknat med. Tror de var klara omkring klockan 2 inatt. Så tolv timmar någonting.
Nu ska vi snart iväg till sjukhuset för min konsultation.
