Idag är det tre år sen Peter och jag gifte oss. Känns som ett helt liv sen. Det har hänt så mycket sen dess, och samtidigt är det som om tiden stått stilla. För jag har ju varit så stilla. Fast.
Vi gifte oss på Kreta, på en klippa vid havet. De enda gästerna var våra familjer och en hund. Den följde med oss när vi gick från taxin till vigselplatsen, och la sig sen några meter ifrån mig och Peter. Där låg den hela vigseln. Ända tills prästens fru började sjunga, då gick den därifrån. Men det var så lustigt, det var som om den var inbjuden. Gick så självklart bredvid oss och låg sen stilla tills vi var gifta.
Det har varit mycket nöd dessa år. Vi har gått igenom mer än vad många klarar av på en livstid. Men trots det har vi varit lyckliga. Jag ser fram emot att få göra lite vanliga saker tillsammans så småningom. Åka till ställen som New York eller Barcelona på semester istället för undersökningar eller operationer. 
Jag övermannas av känslor när jag tittar på de här bilderna. Minns hur speciellt det kändes, hur rörda och lyckliga vi var. Det både värmer hjärtat och sticker en kniv genom det samtidigt. För att jag idag inte klarar det jag klarade då. Som att hålla upp huvudet. Vara på semester med familjen.
Men. Förhoppningsvis kan jag det en dag igen. 
Så fina ni är på bilden. Hoppas verkligen att det kommer gå bra för dig, du har ju så fin familj som är med dig på resan.
Lycka till! ?
Tack Elisabeth! Ja, dom är fina! Utan dom skulle jag aldrig orkat.