Om hösten får jag alltid den där känslan av att allt börjar om. Det är förändringens tid för mig.
Säkert kommer det från alla skolstarter genom åren.
Jag hoppas verkligen den här hösten för med sig förändring. Jag är redo. Jag vill inte stå och trampa på samma ställe längre, jag vill framåt.
Det värker av längtan i mig. Längtan efter att börja leva igen. Efter att få se ut över havet och styra båten vart jag vill. Inte bara ro mot den där jäkla ön tills händerna blöder och det känns som om jag ska förlora förståndet. Det finns så mycket jag vill göra och uppleva att det stockar sig inom mig.
Men innan operation går det inte att tänka så långt. Jag kan inte se bortom ön. Den täcker hela mitt synfält.
Just idag känner jag mig hoppfull. Just idag känns det som om allt är möjligt.
Eran trädgård? Otroligt fin och vilka underbara äpplen. . . Mums.