Ibland stannar jag upp, som förstelnad mellan två tankar. För plötsligt slår det mig: Det här är mitt liv. Och jag undrar förvirrat hur jag hamnade här. Det var ju inte så här mitt liv skulle bli.
Jag förflyttas tillbaka till den jag var förut. Till mitt liv innan. Och jag får svindel. Av hoppet mellan då och nu. Det är nästan som att kliva mellan två människors liv.
Jag 2008
Men tänk om. Tänk om jag befinner mig precis där jag ska. Tänk om det här är en del av en plan. Min livsplan. Bara för att det inte är så som jag föreställt mig, betyder det inte att det är fel. Och bara för att det inte är vad jag skulle önska betyder det inte att det är fel.
Jag vet inte. Men jag finner tröst i tanken.
