Jag är klar med det här nu. Jag orkar inte kämpa för att få vård längre. Jag orkar inte bli avvisad en gång till. Jag orkar inte ringa runt och tjata, att böna och be om hjälp. Orkar inte skicka information till människor som vägrar ta den till sig. Jag orkar inte söka efter vägar in …
Idag ringde jag till kirurgkliniken vi var på i lördags. Kände att jag inte kunde vänta längre. Jag hade ju förstås inget nummer direkt till sjukgymnasten vi träffade, så fick nöja mig med ”receptionen”. Hon som svarade tittade i min journal men såg inga anteckningar om att sjukgymnasten pratat med kirurgen. Så ingenting har rört …
Eftersom jag har stora problem med minnet så har jag massor av påminnelser på telefonen varje dag, om allt möjligt. Stora som små saker. Jag skriver även långa listor över saker som behövs göras. Inom olika kategorier. Just nu är listan över allt som har med ”kampen” att göra väldigt lång. Det är lätt att bli …
Idag har jag varit så trött. Så där trött så jag längtar efter att det ska bli kväll så jag kan gå och lägga mig. Har legat som i dvala hela dagen, men ändå inte somnat. Dessa parentesdagar. De känns nästan inte verkliga. Jag har sen några veckor tillbaka fått ett nytt symptom också. …
Frågorna sjukgymnasten ställde mig om hur jag mår i själen har fått mig att fundera. Dessa frågor verkar vara rutin, oavsett vad man söker för. Jag menar, jag satt hos en sjukgymnast på en kirurgklinik. Jag pratade om instabiliteten i min nacke som gör att huvudet inte hålls på plats. Knappast något som gränsar mot psykiska problem. Hur som …
