Idag åkte vi iväg till Linds Ortopediska i Solna. Jag har ett specialgjort bakstycke till min nackkrage eftersom det som egentligen hör till inte funkar för min (gam) nacke.
Nu när jag haft det i ett år så har det börjat tappa hållfastheten lite, så det var dags att göra ett nytt.
Först krångla med barnstol och försöka få plats för mig att luta ryggstödet. Egentligen borde jag alltid ha kragen på när jag åker bil, men den gör så ont att sitta med en längre stund. Å andra sidan gör alla svängar och gupp mer ont utan krage. Och skulle vi krocka så är det nog det sista jag gör … Borde verkligen alltid ha den känner jag nu.
Dock så hade de inte rätt plast hemma så vi kunde inte göra något bakstycke. Men jag provade ut nya ortoser (stöd) till handlederna i alla fall. Nästa vecka får de hem plasten och mina ortoser så då ska vi tillbaka.
På vägen hem åt vi lunch och lät Vide leka av sig lite. Jag hade glömt mina smärtstillande hemma så jag kämpade för att hålla smärtan under kontroll. Men det var fint att se Vide ha roligt.
Nu ligger jag i sängen med feber och nacksmärtor ända ut i örat, känns som någon sticker in en vass syl då och då. Känner mig helt färdig. Allt känns så hopplöst när det är så här. När det är omöjligt att göra något utan att bli så dålig efter. Hur ska man kunna ha ett liv då? Är så less idag. Önskar jag bara kunde vinna 2 miljoner på Lotto. Sist det var lottodragning bad jag en liten bön om att jag skulle vinna. Till vem som helst som kunde tänkas lyssna.
Jag vann faktiskt. 21 kronor.
