Dagens promenad blev inne på slottsområdet. Vi gick en halvtimme ungefär, så mycket längre än igår. Det kändes bra, jag blev inte alls lika trött som igår. Men alltså kylan … jag förstår nu hur bra det måste varit för mig att tillbringa de första veckorna i ett varmare klimat. Jag tror det gjorde stor skillnad. Den här kylan känns i lederna.
Imorgon är det tillbaka till vardagen. Peter ska jobba, Tuva ska till skolan och Vide till förskolan. Jag ska promenera, vila och kanske skriva lite.
Jag håller på och skriver om operationsdagen från mitt perspektiv, tänkte det kan vara intressant. Särskilt för er som ska göra samma resa. Men också för min egen skull. Jag är så glad att jag har bloggen att titta tillbaka i, för allt bleknar och smälter samman mycket snabbare än man tror. Och att läsa inläggen som Peter skrev när jag opererades och låg på ICU har känts som en viktig del i processen. För att förstå och bearbeta allt. Det känns ovärderligt att ha allt dokumenterat och sparat.
Ja vilken skillnad det är med vädret du åkte från ett varmare land och kom hem till Sverige i ett vinterlandskap. I natt har det snöat och blåst ordentligt så ”hej mitt vinterlandskap – nu är jag här’ Får du nynna på din promenad i morgon ?. Ha det så bra /Ewa
Du är tuffare än jag. Är så trött på både väder o mig själv. Har vilat en stund o satt på en god kopp kaffe med hemmagjord semla till. Kanske blir man lite piggare. Vi har ju inte så mycket att jämföra med,vad vädret anbelangar,men förstår,att det är stor skillnad för Dig. Men Lisa,hellre sämre väder o bättre hälsa. Bit ihop,när lederna värker,ty det får jag göra. Vi får tänka på varandra o gå vidare. KRAMAR i mängder Siw.
ROLIGT SE DEJ UTE IGEN HEJ !