Frustation och tacksamhet

Det blev en kort promenad till brevlådan på eftermiddagen. Tror det är påfrestningen från själva resan som kommit ikapp mig nu, för det gick tungt att gå den korta biten. Och jag var helt färdig efteråt.Jag inser nu att den här närmaste tiden kommer bli utmanande. Tålamodsprövande och stundtals frustrerande. Jag är så mycket klarare i huvudet och känner mig så mycket bättre, men samtidigt är nacken långt ifrån läkt och behöver vila. Benen ska fusa, nackmusklerna ska läka ihop och jag måste träna upp resterande muskler som försvagats under åren. Det kommer ju vara en process, inget som går över en natt.

Jag är ju egentligen helt inställd på det här, men jag tror jag kommer få tampas med en viss frustration ändå. Jag är så ivrig att kunna börja leva. Att gå ut i skogen. Att skriva, måla och få utlopp för all kreativitet jag varit tvungen att kväva de senaste åren. Att få träffa andra människor och se andra platser. Men det är väl ofta så, när man är som närmast någonting är det svårast att vara tålmodig. Men jag kommer finna min väg genom det också. Det vet jag. Och när frustrationen kommer ska jag påminna mig om allt jag har att vara tacksam för. 

Det är inte lyckliga människor som är tacksamma – det är tacksamma människor som är lyckliga.

1 reaktion på ”Frustation och tacksamhet”

  1. Tänk vad jag känner igen mig i det Du skriver Lisa. Jag har inte kunnat röra mig,som promenera o.dyl. på dom senaste 20 åren,på grund av benskörhet,som angriper skelettet o har minskat i längd 16 cm,men man vänjer sig vid allt,bara man kan hålla humöret uppe. Jag har löst mitt problem,genom att gå på promenadband morgon o kväll,som är dötråkigt,men bra. Stavar o en hund som kan vara lös,så ut i skogen som alla andra! Nog om mig,så önskar jag Dig fortsatt ”krya på Dig”. Jag är lycklig,trots allt. KRAM Siw.

Lämna en kommentar

0
Varukorg
DIn varukorg är tom
Rulla till toppen