Jag hade en ganska bra natt. Det är lättare att pallra upp mig lite mer på sidan här, vilket är mycket skönare. Slippa ligga med så mycket tryck på nacken. Jag sov ordentligt mellan midnatt och fyra, sen var jag upp och gick lite, tog mer smärtstillande och så somnade jag om och sov till halv nio.
Nu har även Peters föräldrar åkt hem så nu är det bara jag, Peter och Vide kvar. De har gett sig ut för att köpa en bilkudde nu. Taxibilarna är i princip aldrig utrustade med sådana här (än mindre riktiga bilbarnstolar) och att förbeställa en med kostar fem gånger mer än att bara hoppa in i en taxi på gatan. Vi ska på återbesök till sjukhuset imorgon så vi behöver ha en då. Eventuellt tar de bort mina häftklamrar då förresten.
Det är skönt att vara här i lägenheten igen. Skönare säng. Lättare att titta på Netflix. Bättre och godare mat. Allt som gör att det känns lite bättre klamrar jag mig fast vid. Stunder då jag nästan ligger helt bekvämt. Eller som igår då Peter tog bort det gamla klistret från ryggen, runt såret där. Det kliade något enormt. Så han kliade försiktigt runtom, och smorde sen in mig tills klistret löst upp sig. Det var himmelskt skönt.
Annars försöker jag hitta en bra balans mellan att vila och röra på mig. Och att inte tänka så långt framåt. Bara en stund i taget. Annars är det lätt att bli överväldigad.
Idag är det ju alla hjärtans dag idag. Jag vill skicka kärlek till var och en av er som läser och stöttar. Det betyder enormt mycket och gör mig så glad. Förlåt att jag inte svarar på några kommentarer här på bloggen just nu, men ni ska veta att jag läser varenda en. Och vill svara.
Nu är det jag igen. Önskar Er en riktigt fin ALLA HJÄRTANS DAG. Har just skickat iväg flera mail med denna önskan. Datorn är underbar på det viset o Lisa,annars hade vi aldrig ”träffats”. Hurra för Datorn. Blir så ödmjuk inför Dina fina mail som bara blir mer o mer förhoppningsfulla. Vilken livsvilja!!! Har man inte det,så hjälper inga Läkare eller Medc. Hela stan(Värnamo) vimlar av hjärtan. Köpte ett par ”gosiga” till kaffet o önskar att jag kunde dela med mig till Er. Kramar kan jag ge genom Datorn o jag hoppas,att Du känner dom. All Lycka. Siw.
Glad alla hjärtans dag till dig också! Det är fullt förståeligt att du inte orkar och kan svara på alla kommentarer. Det är ju otroligt strongt av dig att orka uppdatera alla om läget trots allt du går igenom. När jag själv var riktigt sjuk och blev lung och muskelopererad och låg intagen en hel sommar på sjukhus för några år sedan bloggade jag med en fungerande arm. Musklerna var helt som du beskrev dem, som hårda band av järn och när jag försökte massera lite så blev jag spy- och svimfärdig. Men bloggen var något som gav mig glädje och mening mitt i allt kaos. Det verkar vara lika för dig 🙂