Idag fick jag äntligen träffa Vide. Vi kramades och pratade lite. Han tyckte det var ganska tråkigt på sjukhuset, men det var väldigt skönt att få krama honom lite i alla fall. Han verkar fortfarande inte orolig eller rädd på något sätt, vilket såklart är en enorm lättnad.
Jag fortsätter att göra framsteg. Idag känner jag mig ännu ett snäpp bättre än igår. Jag har lättare att resa mig upp nu. Visst behöver jag fortfarande hjälp, men inte lika mycket. Igår fick Peter hjälpa mig så fort jag bara skulle vrida mig lite i sängen, för att revbenen smärtade så. Han har gjort allt åt mig. Satt på mig strumpor, borsta håret, hjälpa till toaletten. Det är kärlek det. Vet inte hur jag skulle ha klarat det här utan honom.
Idag kunde vi till och med gå en liten promenad i korridoren utanför mitt rum och titta på den fantastiska utsikten.
Jag här även börjat återfå lite, lite aptit, men den vegetariska sjukhusmaten är inte så rolig. Inget protein så långt ögat kan nå. Bara kokta grönsaker, vitt bröd och potatis eller ris.
Det är i alla fall väldigt skönt att börja känna sig lite mer som sig själv igen. Inte lika sjuk. Inte lika utmattad. Inte lika beroende av andra för precis allting. Det värsta är revbenen, och det kommer ta lång tid innan det läker har kirurgerna förvarnat om. Men det är som det är och jag är glad att jag har extra stabilitet i nacken, utöver skruvarna och stagen.
Vad glad jag blir över att läsa att det känns bra (givet omständigheterna). Lite lustigt hur jag hoppas, lider och gläds med en person jag aldrig träffat och berättar din historia som att du är en vän. Hoppas att du får sova gott även i natt!
Lilla Lisa,Har varit gift med samma man i snart 60 år,så jag vet,hur viktigt det är,att hjälpa varandra i allt. Du är som en liten docka i sängen. Så skör,men ändå så stark. Jag beundrar Dig så mycket. Ock Lille Vide! Inget är som att få en sådan Kram. Så äkta!
Måste få inflika,att jag är så glad,ty i dag har mitt barnbarn,Emelie 31 år,tagit sin Veterinärexamen i Budapest,efter 8 års läsande o arbetar nu vidare i Florida. Har haft kontakt med henne i dag o nämnde om Din operation. Hon beundrade Dig o hälsade med en varm Kram. Du är som ett barnbarn för mig,Lisa. KRAM Siw.
Vilken kämpe du är och vilket team ni är tillsammans. Bra jobbat allihopa! Och tack för att ni delar med er av era upplevelser kring allt det här. 🙂
almost every day i’m reading your posts. i hope you will fell better soon. you have such an amazing family. i’m feeling with you. i know the situation and sometimes i’m thinking: how did it feel when you were healthy? and I try to remember … and in my dreams I’m healthy – but then I wake up and there is no good feeling. I wish you that one day you’ll wake up and fell pretty good – like in dreams …
hugs to you and the best of luck to your family even though we don’t know each other (yet).
Glad att läsa att det går bra för dig/er! Har följt dig med sån oro sen jag läste om dig innan jul. Kan ni inte köpa till tex bönor och få det värmt tillsammans med maten? Du behöver verkligen något med mer substans för att kunna återfå krafterna. Allt gott till dig och de dina.