Jag tror att den senaste tidens ansträngning har börjat kommit ikapp mig nu. Det har ju varit ganska mycket. Känns som om jag håller på att bli sjuk. Ländryggen värker och jag känner mig febrig. Och så trött. Det är inte bara skuggor på den här bilden, jag är väldigt mörk under ögonen.
Peter och jag pratade om vårt liv igår. Om att vi ser fram emot den dagen då det kan handla om någonting annat. Efter att Vide har somnat så är det alltid något vi ska fixa med; några papper att sammanställa, mail att skicka, researcha, eller diskutera/planera något. Det kommer vara så skönt när det här är över – att sluta lägga all vår tid och energi på det. Just nu har vi inte den lyxen. Nu måste vi köra på så att operationen kan bli verklighet så fort som möjligt.
Den andra neurokirurgkliniken som jag blev kallad till den 13 december har skickat mig en ny tid. Den 22 oktober. En lördag (?!) Måste ringa i morgon och höra om det verkligen stämmer. Men bra om jag slipper vänta ända till december! Det här är alltså inte kliniken jag jagat i en månad, utan en annan. De kan inte remittera mig direkt till operation, men kanske kan de ”stå bakom mig” så jag kan söka pengar genom Försäkringskassan.
