Vi har ju fått rapporten från min läkare i New York. Vi har också fått en second opinion från en annan kirurg i New York. Den läkaren ansåg att baserat på MR- bilderna, samt mina symptom och resultatet från undersökningen jag gjorde i New York – så var det högst troligt att jag skulle bli hjälpt av en operation.
Dock så var han lite oroad över att jag även har instabilitet längre ner på ryggraden (c5-c7). Och hur den skulle påverkas av operationen. Det är inte helt ovanligt att när man stabiliserar på ett ställe – så påverkas en annan instabilitet som finns någon annanstans på ryggraden.
Han avråder mig inte från operation. Med tanke på mina symptom och min livskvalitet så är det antagligen det bästa alternativet för mig, skriver han. Han ville bara att jag skulle vara medveten om eventuella problem i framtiden.
Det var jobbigt att läsa den rapporten. Jag blev nästan lite chockad. Trots att jag vet att det inte är alltför sällan människor med liknande problem som jag behöver fler operationer, så har jag för min egen del inte handskats med tanken. Jag menar; det är som att tänka att man ska bestiga Mount Everest två gånger. Innan man ens har tagit sig dit första gången. Hur förhåller man sig till det? Och om det dessutom kostar över en miljon kronor varje gång man ska uppför berget … Men likt förbannat måste jag ju upp. För att stanna kvar här är ju inget alternativ.
Min läkare har inte uttryckt oro för detta, men så här är det. Det är inte alltid svart eller vitt. Särskilt inte när det gäller att sia om någonting i framtiden. Men de är ju överens om min diagnos, och att en operation skulle hjälpa mig.
Det finns en chans att vi kommer få en third opinion från en annan läkare. Men det är inte helt säkert än. Men vi väntar lite till på den innan vi skickar iväg allt.
Så nu vet ni läget.
