Sådan här väg kan man också ha till skolan:
Jag tror knappt på det själv. Får man bo så här? Verkligen? Är det sant?
För en timme sen lämnade jag Vide i hans nya skola. Han verkade inte särskilt nervös, men själv låg jag vaken inatt och oroade mig för allt möjligt, och omöjligt. Det är det verkligt svåra med att ha barn tycker jag, det är så mycket man oroar sig för.
Han var så stolt över att sätta på sig sin skoluniform.
När vi kom till skolan kom rektorn fram och sa:
Good morning! How are you today, Vide?
Och han bara:
I am good.
Bara så där. Inga konstigheter. Så glad nu att vi pushat honom att träna engelska en liten stund varje dag. Det gör stor skillnad. Nu kan han prata lite, och förstå ännu mer. Annars skulle han ju inte kunna någonting alls. Det hade också gått bra säkert, men jag hade oroat mig mer haha.
Sen gick vi till klassrummet, hälsade på hans fröken och sa hejdå. Snabbt gick det. Stunden jag fasat för i månader var över på några sekunder och gick hur bra som helst. Nu hoppas jag bara han får en bra dag och kommer hem och är glad. Finns ingenting som skulle göra mig gladare.
Igår badade jag i havet. Men det blev ett kort dopp för det blåste lite och var en del vågor. Det är jobbigt att hålla emot när vattnet liksom drar i kroppen. Vill inte anstränga lederna något mer just nu heller.
Kör förresten baddräkt med lite vadderade kupor och skippar proteser helt. Struntar också i att mina ärr syns lite. Jag är stolt över dem.
Nu ska jag passa på att vila medan Vide är i skolan. Är liksom ivrig att vila ikapp och bli lite bättre, så jag orkar göra lite mer. Packa upp min väska till exempel.
Skönt att läsa om en annan orolig mamma. Jag håller med om att oro är en tuff del av föräldraskap. Har lämnat kontoret tidigt ännu en gång då jag vet att barnet har det tufft i förskoleklass efter inskolning och är helt slut av oro. Det äter liksom upp all min ork. Nu ska jag försöka rycka upp mig. Hoppas att Spanien blir fantastiskt för er. Pratar ni spanska?
Hej!
Vad härligt att ni är på plats och att allt har gått bra med flytten m.m.
Hoppas du får en skön höst och att orken kommer tillbaka.
Glada hälsningar
Annika Gustad
Nej, bättre kan varken barn eller vuxna ha. Men någon inskolning verkar det inte vara tal om där heller? Mina barn har gått i många skolor utomlands och jag minns den första skoldagen, då en av flickorna grät floder, fröken gjorde pinan kort, tog ungen i handen och stängde dörren. Det var hemskt men sådana var reglerna där.
Jag önskar er allt gott.
Barbro