Att läka kroppen, och själen

Nu har det gått tre dagar sen operationen. Jag har inte tagit något smärtstillande vare sig idag eller igår, men jag är fortfarande väldigt trött. Minsta lilla gör mig helt slut. Så jag ligger mest i sängen och tittar på serier.

Jag tror inte jag har berättat det, men kirurgen och jag bestämde att han även skulle sy om ärret på andra sidan, där cancerbröstet satt. Det hade blivit ganska brett och fult, och det finns en chans att det kan bli finare – så det kändes värt ett försök. Så jag har två stora sår just nu, tvärs över bröstkorgen. Sammanlagt säkert över 35 centimeter sår. Undrar förresten hur många centimeter ärr jag kommer ha sen sammanlagt, med nacken och revbenen inräknat? Över en halvmeter skulle jag tro. Så knäppt.

Jag har en kompressionsväst på mig nu, dygnet runt. Det är lite jobbigt, men samtidigt skönt på något sätt. Det är för att minska risken att det samlas vätska i hålrummet under huden. Förra gången fick jag bara någon sorts kompressionsgrej som jag spände runt bröstkorgen, som ett brett bälte typ. Den var fruktansvärt obekväm och kliade så jag höll på att bli tokig. De sa att jag bara behövde ha den några dagar, så jag slutade med den ganska fort och jag fick en del vätska. Fast det försvann av sig självt sen, jag behövde aldrig tömma som jag vet att man kan behöva göra. Vi får väl se om det kommer bildas vätska nu, eller om jag klarar mig helt.

Västen ska jag ha ända tills jag ska på återbesök på kliniken, vilket är om en vecka idag. Jag får inte duscha området innan dess heller, så det är lite knepigt att hålla sig fräsch. Särskilt håret, eftersom jag inte vill lägga så stor belastning på nacken som det innebär att stå framåtlutad och tvätta håret. Får kanske bli torrschampo helt enkelt.

Om ni undrar hur det känns att vara helt utan bröst så kan jag säga att jag vet inte än. Så länge jag har den här västen på mig så ser jag ju liksom inte hur jag ser ut. Jag ser ju att jag är platt, men inte hur det faktiskt ser ut. Det gör inget. Jag tar det här en bit i taget. Just nu läker jag och vilar kroppen. När det är klart kommer jag se mig själv naken, utan bröst och – om det behövs – läka själen.