Efter några kommentarer jag fick på förra inlägget så känner jag att jag måste förtydliga lite. Bröstcentrum och den ”vanliga” vården har alltså inte ångrat sig och sagt att jag ska få ta bort det andra bröstet också, nej kliniken vi var på är en privat klinik. Som gör estetiska behandlingar och operationer, bland annat bröstförstoringar och rekonstruktioner. Vi har helt enkelt valt att själva betala för den operation man kan tycka jag har rätt att få. 45 000 kronor kommer det kosta oss för den som är nyfiken. Det är mycket pengar, men jag ser nästan inte att jag har något val. Jag kan inte leva med oron jag känner varje gång bröstet känns lite annorlunda. Och jag är inte villig att utsätta mig för den risken det ändå innebär att ha det kvar, risken för ny cancer i det bröstet.
Så om exakt en vecka idag kommer jag opereras. Nu när jag landat lite i det så känns det mest skönt att det ska bli av nu, att ha det gjort liksom. Sen kommer det säkert ta lite tid för mig att vänja mig vid min nya, helt platta kropp. En kropp som upptill inte alls liknar den hos en kvinna med väldigt små bröst, som jag sett att vissa tror. Man blir platt på ett annat sätt. Ett sätt man inte riktigt kan föreställa sig förrän man sett det. Man buktar nästan inåt, så platt är man. Och inget fett eller mjukt finns kvar, bara ben under huden. I alla fall på mig som är ganska smal.
Jag är okej med hur min kropp ser ut nu, även om det är krångligt det här med att det är en asymmetri jag hela tiden måste dölja. Att förlora det andra bröstet också innebär inte bara just det, att förlora ett bröst till. Det innebär också att jag inte kommer ha någonting på min överkropp som talar om att det är en kvinnokropp. Det kommer ta ett tag att vänja sig vid det, men jag vet att jag kommer göra det. Jag vet att med lite tid kommer jag inte bara älska min kropp för vad den klarar, utan också för hur den ser ut. Även om den är helt platt och hård. Även om den ser ut som en pojkes.
Det fascinerar mig det här med att veta att jag kommer gå igenom något smärtsamt, och samtidigt veta att jag kommer klara det. Att på förhand veta att jag kommer ta mig till andra sidan av lidandet.
Vad har lärt mig det?
All smärta och lidande jag gått igenom innan förstås.
Det finns inget vi inte kan klara om vi bara går rakt in i det. Om vi ger oss hän smärtan och lidandet, om vi omfamnar varje känsla som uppstår. Om vi går rakt igenom dem istället för att fly från dem. Och när vi gjort det väntar en belöning på andra sidan; styrka och nya insikter.
Tycker att du gör helt rätt! Jag skulle definitivt ha gjort samma sak. Jag hade cancer i livmodern och äggstockarna så jag valde att operera bort hela systemet! Så skönt att slippa oron. Får ta en hormontablett per dag men det är det värt! Kram från en annan zebra!