Väntar på att få börja leva igen

Det är glest mellan blogginläggen nu. Jag är så trött så jag orkar ofta inte ens försöka skriva. Ibland känns det som om jag bara blir allt tröttare. Min onkolog sa ju att tröttheten oftast var som värst efteråt, kanske är det vad jag upplever nu. Jag hoppas det vänder snart. Jag ska träffa henne igen imorgon så jag ska fråga då hur länge det brukar hålla i sig.En annan biverkning av strålningen är att mitt minne – som inte direkt var på topp innan – är sjukligt dåligt. Jag kan till och med göra saker och inte alls komma ihåg att jag gjort dem. Om jag inte visste att det kan bli så av strålning skulle jag vara rädd för att jag fått Alzheimers. Alltså på riktigt.Det är förresten min stora rädsla här i livet; sjukdomar. Alzheimers och ALS är det som skrämmer mig mest. Och obotlig cancer förstås. Usch vill knappt skriva det ens.Eftersom jag är så trött så gör jag inte så mycket. Jag försöker promenera varje dag, jag läser och tittar på serier. Väntar på att få börja leva igen.

Lämna en kommentar

0
Varukorg
DIn varukorg är tom
Rulla till toppen