Spännande morgondag

Imorgon ska jag träffa kirurgen som opererade mig. Då tror jag att jag får svar på analysen av bröstvävnanden. Ser fram emot det, eller det ska bli spännande. Det är ju det som avgör hur min behandling ser ut framöver. Trots att de sagt att jag ska strålas så hoppas jag slippa det. Tänk att få vara klar! Förutom antikropparna då som jag kommer ta var tredje vecka ända till november. Men vi får se hur det blir.

Jag tror jag bestämt mig angående det andra bröstet. Peter har brutit ner risken för mig, gjort den lättare att förstå. Om jag har 15,4 % risk (skrev fel förut när jag skrev 15,3) så är det nästan lika stor risk som att slå en tärning och få en sexa. Eller något annat nummer. Nästan en på sex. Det gjorde det hela mer begripligt för mig.Jag har också insett att jag hela tiden tänkt bara åt ett håll:

är risken så hög att det är värt att förlora bröstet för att minska den?

har jag frågat mig.

Men det går ju att vända på det också och fråga:

är bröstet värt så mycket för mig att jag hellre riskerar ny cancer än tar bort det?

Svaret på det är: Jag tror inte det. Inte nu när det andra ändå är borta.Jag tänker också mycket på hur jag skulle reagera om jag i framtiden skulle drabbas i det andra bröstet, och veta att jag hade möjligheten att i princip omintetgöra den risken, men valde att inte göra det.

Så tänker jag på att 15,4% bara är en uppskattning baserad på kända faktorer. Tänk om det finns en okänd faktor? Tänk om det var den som gjorde att jag fick bröstcancer som 39 åring.

Mest tänker jag på att jag är så himla, himla sugen på att leva. Efter alla dessa år som sjuk. vill jag verkligen leva. I många år till.

Jag ska prata med min läkare om det här när jag träffar henne. Hoppas det är så som hon sa förut, att de brukar ta stor hänsyn till vad man själv vill när det gäller det andra bröstet.