Vi har kommit in i någon sorts vardagslunk här nu. En väldigt stillsam sådan. Vi går upp vid halv nio, Peter springer och jag och Vide gör frukost i långsam takt. Sen brukar Vide leka en stund, Tuva solar på balkongen och vi … ja, vad gör vi egentligen? Ingenting. Bara är. Väldigt skönt.
Igår satt vi länge på stranden. Vide lekte i sanden och vi njöt av solen.
Och idag åkte Peter och jag iväg själva en stund. Vi tog en tur mot bergen igen, och stannade lite här och där för att promenera runt lite och se hur det såg ut där.
Det är varmt idag, men dagarna framöver ska det bli lite svalare. Jag vill gärna sitta på stranden en stund idag med, får se om det går. Min nacke är väldigt spänd nu. Skillnaden här jämfört hemma är att jag inte blir sjuk av ansträngningen. Jag får spända muskler och ont, men ingen sjukdomskänsla eller feber. Vilket alltid är det som hindrar mig mest och som är jobbigast. 
Kommer vara tufft att komma hem och återgå till mitt vanliga dåliga vinter-jag. Men än är det inte dags. Än har vi några dagar kvar att njuta.
