Sjuk eller bara slut

Igår vaknade jag och mådde mycket bättre. Huvudvärken var borta och jag kände mig rätt pigg. Ute var det frost och dimma, och solen höll på att gå upp. Det var så vackert att jag inte visste var jag skulle titta, ville se och fota allt.
Efter frukost åkte jag iväg till tandläkaren och sen på synundersökning. I somras hade jag problem med att läsa böcker, men det funkar bra nu. Men däremot har jag svårt att fokusera blicken och blir överansträngd i ögonen när jag skriver, på datorn alltså. Det visade sig att jag är lite närsynt och har ett brytningsfel, så förhoppningsvis blir det bättre med glasögon. Håll tummarna.

Jag var förstås trött när jag kom hem, men kände mig ändå okej. Men vid fyra imorse vaknade jag av att jag hade feberfrossa och svettbrytningar. Jag mådde så himla dåligt. Bara låg och kved och kunde absolut inte somna om.
Vid sju var jag något bättre och pallrade jag mig upp och gick ut med Harry, i typ två minuter. När jag kom in kändes det som om jag skulle svimma, var tvungen att hålla mig i väggarna. Jag rasade ihop i sängen och grät för att det var så jobbig känsla. Harry lade sig alldeles intill mig, med huvudet mot min mage. Det verkade som om han förstod att jag inte mådde bra. Han brukar alltid hålla på och krafsa på mig med tassen, för att jag ska klappa honom, men nu bara låg han där och tittade på mig. <3Så Peter fick lämna Vide på förskolan imorse och jag har legat  nerbäddad i sängen sen dess. Känner mig lite bättre nu – så länge jag inte gör något. Så fort jag rör på mig känner jag mig helt svag, illamående och svimfärdig. Vet inte om jag är på väg att bli sjuk, eller om det är en reaktion på gårdagen. Men nu vet ni varför om ni inte hör något från mig.