Idag är en tröttdag så jag och Harry har mest legat i sängen. Äntligen har jag hittat någon som kan hålla samma långsamma tempo som jag haha.
Framåt eftermiddagen tänkte jag att jag skulle göra något av denna dag i alla fall, så jag slängde ner en massa grönsaker i mixern och gjorde en tomatsoppa. Med sötpotatis och rosmarin. Den åt vi lite senare, när Peter och Vide kommit hem. Väldigt gott!En promenad till brevlådan blev det också.Igår tittade Peter i bloggen vad som hände för exakt ett år sen. Bra med blogg på det viset. Det var visst precis den trettonde september förra året som jag skrev det här inlägget. Peter säger alltid att det var då allting vände. När vi hittat fram till Dr. Gilete. Jag förstår vad han menar och jag minns det. Det var som att gå från natt till dag. Skillnaden mellan det som varit och tiden som följde var vetskapen om att nu kommer det ordna sig. Nu har vi hittat rätt hjälp och den kostar inte 1,5 miljoner, som det hade gjort att opereras i USA. Vi var så glada och allt kändes så mycket lättare.
Inte långt därefter åkte vi ner till Barcelona för en konsultation med Dr Gilete och dr Oliver, och resten vet ni ju. Så sjukt att det bara är ett år sen och nu sitter jag på en stol och skriver detta. Håller upp huvudet utan problem, utan krage.