Ersättning för vård utomlands – inte för alla

Häromdagen fick jag brev från Försäkringskassan där det står att de vill ha kompletterande uppgifter. Jag har ju sökt ersättning för vård utomlands, för operationen i Barcelona. 

Försäkringskassan upplyser mig om att jag har till den 14 augusti på mig att skicka in följande:

”Utlåtande eller patientjournaler från Karolinska universitetssjukhusets neurokirurgi samt från Stockholm Spine Center som visar vilken vård du har fått vid respektive vårdgivare och vilket ställningstagande man har gjort på respektive enhet innan du åkte till Spanien för att få vård.”

Villkoren för att få ersättning är ju nämligen att ”vården du har fått skulle ha bekostats av det allmänna om du hade fått vården i Sverige”. Problemet för mig blir alltså att eftersom jag nekats vård här i Sverige – nekas jag också ersättning för vården jag fått utomlands. Nu har de ju dock inte nekat mig än, men det är antagligen bara en tidsfråga.Hade jag fått vård här hade jag ju inte varit tvungen att vända mig utomlands … vad trött man blir. Men det är precis så det är. Att vända sig utomlands för vård och sen ersättas för den kostnaden – det är till för dem som lika gärna skulle kunnat vårdas här, men som väljer att åka till ett annat land. Till exempel för att slippa vårdkö. Systemet är nämligen uppbyggt kring utopin att all vård finns tillgänglig i Sverige. Det finns ingen rutin för när den inte är det. I undantagsfall remitterar svenska läkare patienter direkt till det land där vården finns, men det finns ingenting som reglerar detta. Den makten ligger hos enskilda läkare och sjukhus. Och som patient kan man aldrig påverka en svensk läkares utlåtande eller ställningstagande. Man kan aldrig motbevisa en läkare här, oavsett hur många specialistutlåtanden man har. Svenska läkares ord är de enda som betyder något. 

Jag betvivlar att Karolinska har en journal på mig alls, och om de har det så kan det inte stå mycket i den. Att jag ringt kanske? Att jag skickat rapporter m.m till dem möjligtvis? Men ingenting om någon vård jag fått, eftersom de vägrat vårda mig. Vad gäller Spine center kan det däremot finnas en journal, eftersom jag fick komma dit och träffa en fysioterapeut. Men någon vård har jag inte erbjudits någonstans och bägge dessa kliniker har ju ”ställningstagandet” att det inte var något fel alls på min halsrygg.Jag skickade in min ansökan i slutet av april, så Försäkringskassan har haft tre månader på sig att komma fram till att de behöver kompletterande uppgifter – jag fick cirka två veckor. Jag undrar om den som skickat det här brevet till mig någonsin haft med vården att göra. På två veckor ska jag vara glad om jag ens kan få prata med någon. Det tog väl ungefär två månader att få prata med fysioterapeuten på Spine center.

Jag ska ringa Försäkringskassan och förklara att jag inte kan skaffa fram det de ber om. Jag ska hänvisa till Dr. Gilete och Dr. Olivers vård och ställningstagande. Men det är väl som vanligt helt ointressant. Som sagt, i Sverige är det bara svenska läkares utlåtanden och kunskap som väger någonting. Som överhuvudtaget tas i beaktande. Vilket måste betyda att det finns en otrolig kravbild på svenska läkare. Det borde det ju rimligen göra. Det borde innebära att de förväntas känna till och kunna behandla alla diagnoser som finns. Samt att de hela tiden håller sig uppdaterade om senaste rön, behandlingar och kunskap. De väntas alltså vara allvetande och blir närmast allsmäktiga i sin roll. 

Lever man i den vanföreställningen så förstår jag att det är helt ointressant vilket ställningstagande specialister i andra länder har – både för läkare och Försäkringskassan.