Igår åkte vi och hälsade på mina föräldrar och min lillasyster, hennes man och deras två barn. Mamma och pappa bor typ inne i skogen och har ett fint stall som jag visst tog kort på istället för huset. Det här med att blogga är inte alltid så lätt, jämt ska man komma ihåg att fota allt. 
Mamma och pappa har två hundar; Willy och Wilma. Willy har vi passat några gånger som ni kanske minns? Han och Harry blev lite kompisar. Men Wilma låg mest under bordet och surade. 
Willy! Sötnos.
Vi åt pastasallad och så fikade vi såklart. Med både glass och bullar …
… till Vides stora glädje. Hur många får man ta? frågade han innan han ens ätit upp den första.
Jag satt lite så här och en hel del så här
Vide och Peter fick en rundtur i morfars garage.
Och innan vi hoppade in i bilen och åkte hemåt gick Vide en promenad med mormor och kusin Harley, och Wilma och Harry.
Väldigt härligt att komma hemifrån lite. Nu håller jag tummarna för att priset inte blir så högt.
Hej! Mitt namn är Rebecka och jag är 19 år. Jag har sedan 10 år tillbaka haft extrem smärta och besvär med min nacke. Men inget har ju enligt svenska läkare varit fel. Så förra veckan var jag till Medserena i London och gjorde Upright MRI Scan. Där kunde läkarna se att jag har EDS, CCI, Rotary Atlantoaxial instability, Subaxial instability samt två degenerativa diskar. Alltså helt och klart något som ska opereras. Jag tog genast kontakt med en läkare på KI som Dr.Smith sa kanske kan vara villig att utföra operationen. Men endast efter ett telefonsamtal med honom igårkväll kände jag bara att Inte en chans i världen att han är villig att hjälpa mig. ”Vad hade du tänkt att jag skulle göra åt saken?” Var hans svar på min fråga efter hjälp då jag dessutom vidarebefordrat hela journalen från London där allt stod svart på vitt. Så då mailade jag Dr.Gilete i Barcelona idag och redan nu har jag fått ett svar som tyder på att de absolut vill hjälpa mig. Jag ska bara skicka över plåtarna så får vi se vad för slags operation som står på kartan. Så det känns trots allt hoppfullt.
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta egentligen men jag blev så varm inombords när jag hittade din blogg och fick känna att wow jag är inte ensam i den här jävla skiten. Så jag vill säga tack för att du är så stark och skriver så öppet om detta, de har fått mig själv att förstå mkt mer angående min egen diagnos.
O sen har jag en fråga, vad är det för smärtstillande du tar eller har tagit? Det känns som jag testat allt men inget fungerar så är det någon medicin du tkr har hjälpt åtminstone lite? Hur mår du nu efter operationen? Är det stor skillnad?
Massa kramar, Rebecka
Hej Rebecka!
Tråkigt att höra att du behövt gå samma väg som jag … men jag kan inte säga att jag är förvånad, tyvärr. Det vore jätteintressant att höra vilken läkare på KS du pratade med. Tänkte om det är samma som bedömt mitt fall. Du får gärna maila mig på lisanhallin@gmail.com om du vill.
Skönt att du redan kommit en bra bit på väg iaf! Jag finns här om du har frågor.
Vi hörs vidare hoppas jag ❤️
Kram!