Idag hämtade jag Vide på förskolan – utan nackkragen! För första gången på två år klev jag in där utan den på mig. Dock hade jag den med mig i en påse, haha. Känns tryggast så, ifall jag skulle bli akut trött i nackmusklerna. Det är inte bara fysiskt jag måste förändras för att klara mig utan kragen har jag insett. Det är mentalt också. Eftersom jag under så lång tid blivit så dålig utan den, så skrämmer det mig att inte ha den till hands.
Sådana där episoder som den som inträffade när vi var i New York sitter djupt i mig. Det kommer ju inte hända givetvis, min ryggrad kan inte röra sig längre, men det kommer ta lite tid innan jag kan lita på det. Hur som helst. Det var häftigt att hämta Vide utan den. Det känns som en milstolpe.
Nu kom vi precis in från en kvällspromenad. Så underbart det är ute! Alldeles ljummet. Kände mig så där överväldigande lycklig. Åh, vad jag hoppas jag ska kunna gå många promenader den här sommaren.
Kakor
Den här webbplatsen använder kakor för att förbättra din användarupplevelse. De kakor som nedan kategoriserats som necessary sparas av din webbläsare eftersom de är nödvändiga för webbplatsens grundläggande funktioner. Webbplatsen använder också tredjepartskakor för att analysera och förstå hur sidan används. Dessa kakor kommer bara att sparas i din webbläsare om du godkänner det. Du kan också välja att stänga av dess kakor.
Drivs med 
