Så fruktansvärt det som hände inne i stan idag. Det känns helt overkligt. Peter jobbar några hundra meter därifrån, men just idag åkte han hem efter lunch för att han skulle skjutsa mig till vårdcentralen. Tuva går i skola strax söder om stan, men passerar city när hon åker hem. De höll kvar eleverna i skolan och efter några timmar kunde hennes pappa hämta henne.
Peter satt i telefonmöte här hemma när det hände, helt ovetande. Så fort han kom upp grät jag och klamrade mig fast vid honom. Bara tanken på att han kunde varit där inne …
Ta hand om varandra lite extra idag. Fastna inte mörkret. Vad världen behöver är mer kärlek, inte hat.
Fruktansvärt att det händer vad skönt att Ni kunde återförenats, kram till Er ?