Skogen

Jag har varit väldigt trött idag med så på förmiddagen sov jag en stund. Sen gick jag ut en sväng. Jag märker ganska stor skillnad när jag går. Förut kändes det ju som om jag inte hade koll på benen, som om huvudet och resten av kroppen inte hade kontakt. Men den känslan är borta nu. Jag blir heller inte yr.En sak jag längtade efter i Barcelona var skogen. Jag har alltid älskat att vara där, bland träd och mossa, lingonris och granar. Energin gör mig lugn och harmonisk. Nu när jag känner mig säkrare på benen vågade jag mig bort från vägen och in i skogen. Det är inte långt, vi är omringade av den här där vi bor. Jag stod en stund och lutade mig mot ett träd.Det här är någonting jag gjort sen jag var liten, kramat träd. Kanske låter det flummigt, men det är så skönt. Hur man än mår innan så kommer den känslan lägga sig när man står med pannan mot den skrovliga barken. Har ni inte provat måste ni göra det. Det är det bästa botemedlet mot stress. Och helt gratis. Jag blev dock ganska trött i benen av att gå på det ojämna underlaget så jag stannade inte så länge.Jag har insett att jag just nu får lägga ner allting annat förutom läkningen. Har jag energi över till något annat får det bli en bonus, men jag ska inte ha krav på mig själv. Det här är ju en självklarhet egentligen, men jag behövde påminna mig själv. Just nu läker jag. Jag hanterar smärta. Jag går promenader. Det är allt. Och det är nog.