Idag har det varit tufft. Jag vaknade klockan fem imorse av att jag hade ont och mådde illa. Framåt förmiddagen blev jag bara allt sämre. Jag bäddade ner mig i sovrummet men hade ett sådant tryck i bakhuvudet att det kändes som om jag låg på en betongkudde. Framåt eftermiddagen somnade jag en stund i alla fall och nu är jag lite bättre.Idag är det en vecka kvar tills vi åker. På onsdag alltså. Det är jag, Peter, Vide och Peters föräldrar som flyger ner då. Tuva och min storasyster kommer ner några dagar senare och stannar en vecka. Vi har hyrt en lägenhet några kilometer från sjukhuset och där kommer vi bo i en månad. Vi måste stanna så länge för att jag kommer ha efterkontroller, och för att ha nära till mina läkare om något skulle krångla. Sårläkningen till exempel. Sen tror jag inte jag får flyga tidigare heller. Min lillasyster och hennes man ska bo här medan vi är borta. Hålla Tuva och huset sällskap.
Dagen efter vi kommit fram, på torsdagen, har jag olika undersökningar på sjukhuset hela dagen. Det kommer bli en ansträngande dag. Särskilt som jag rest dagen innan. Men på fredagen har jag bara ett läkarbesök att gå på och sen kan jag vila resten av helgen.
På måndag morgonen, den 6:e februari, ska vi vara på sjukhuset klockan sju och så opereras jag några timmar senare.
Allt det här jag skriver känns som något som inte kommer hända på riktigt. Det känns fortfarande så overkligt. Jag undrar när det kommer börja kännas verkligt.