Jag har legat med huvudvärk halva dagen. Ett tryck i bakhuvudet och bakom ögonen. Hade lite svårt att andas också, vet inte varför. Mår i alla fall bättre nu och tänkte jag skulle berätta lite mer om själva operationen jag ska göra, craniocervical fusion som den kallas. C0-C2 för den mer detaljintresserade. Jag är ju ingen kirurg som ni vet, så jag reserverar mig dock för eventuella fel.
Operationen går ut på att fästa huvudet på ryggraden så det inte längre kan glida runt som det gör nu. När jag står eller sitter upp så glider det ur sitt läge, och de översta kotorna i ryggraden böjer sig bakåt och trycker mot hjärnstammen. Detta kallas retroflexed odontoid. Huvudet åker också ner över ryggraden vilket får ryggraden att komma för högt upp och peta upp i hjärnan. Detta tillstånd kallas functional cranial settling.
Kirurgerna kommer efter de sövt mig placera mig i traction, det vill säga med hjälp av en anordning lyfta/dra upp huvudet i rätt position. Sen sätter de skruvar i de två översta kotorna i ryggaden och i skallen, och som stag mellan dem. I skallen fästs skruvarna i det området som heter ”occipital condyle” som ni kan se på bilden här.
Varför är det då en så riskfylld operation?
Jo, för att i samma område som det ska borras och fästas skruvar går huvudartären till hjärnan. Och det är så klart bra om den är intakt, blodförsörjning till hjärnan är ju rätt viktigt …
Den andra faktorn som gör det riskfyllt är den omedelbara närheten till ryggmärgskanalen. En ryggmärgsskada kan ju som bekant leda till stora funktionshinder eller förlamning. Det är helt enkelt området där man är och opererar som gör det riskfyllt. Tur att jag har så skickliga och erfarna kirurger.
———–
Vill du hjälpa? Klicka här
Följ insamlingen på Facebook
