Jag hoppas inte någon missförstod mig igår. Jag syftade förstås inte på er som kommit med tips och velat hjälpa. Det är stor skillnad på att komma med förslag eller tips, och att ifrågasätta. Ville bara förtydliga det. Jag är enormt tacksam för all hjälp vi fått och fortfarande får.
Jag var frustrerad igår. Över att jag fortfarande bara nonchaleras av vården. Att det inte ens går att ha en dialog med en kirurg här, eftersom jag aldrig släpps fram så långt. Frustrationen drev mig till att ringa till Karolinska igen imorse. Det här var nog femte gången jag ringde och frågade efter brevet de har sagt att jag ska få. Det som ska förklara deras beslut att inte ta emot mig. Brevet som ska vara ett svar på den information jag skickade till dem i september. Inklusive utlåtande från Barcelona.
Den stackars sjuksköterskan jag alltid pratar med kunde ju förstås, som vanligt, inte svara på varför inget brev har skickats. Hon kunde se i min journal att inga anteckningar gjorts så antar att det inte är på gång heller. De har ju bara haft över två månader på sig nu … Nästa steg blir att ringa verksamhetschefen.
