Frågorna sjukgymnasten ställde mig om hur jag mår i själen har fått mig att fundera. Dessa frågor verkar vara rutin, oavsett vad man söker för. Jag menar, jag satt hos en sjukgymnast på en kirurgklinik. Jag pratade om instabiliteten i min nacke som gör att huvudet inte hålls på plats. Knappast något som gränsar mot psykiska problem.
Hur som helst så känner jag mig trängd när jag får sådana frågor. För hur jag än svarar så känns det som om det kan missförstås. Om jag skulle berätta om den nedstämdhet jag kan känna ibland på grund av min situation – så är jag rädd för att de väljer att tolka det som att jag är deprimerad. Och flyttar fokus till det istället.
Men när jag säger att jag är lycklig och mår bra – så är jag istället rädd för att de inte ska inse allvaret i situationen. Hur stor påverkan det här har på mitt liv. Att de ska tänka då kan det ju inte vara så farligt.
Sanningen är att jag trots min situation är mer harmonisk och lyckligare än jag någonsin varit. Och som jag har skrivit förut, säkerligen på grund av den. Det ligger en hel del sanning i det där talesättet om att man inte uppskattar det man har förrän man förlorar det. Och när man förlorar mycket blir det man har kvar mer värt.
Jag tror även att det är så att när kroppens förmåga komprimeras så expanderar sinnet och själen. Jag skulle inte säga att det är en förutsättning, för jag tror man kan hitta dit ändå, men nog är det ett medel för att nå fram. För så länge kroppen fungerar så är det så lätt att köra på. Att gå runt, runt i samma hjul tills benen går av sig själv och man knappt ens är medveten om vad man gör längre.
Men när kroppen slutar fungera så tvingas man att stanna och kliva av. Och när hjulet tystnat och kroppen är stilla är det plötsligt mycket lättare att höra själen och sinnet. När man inte hela tiden matas med stimulans utifrån vänder man sig istället inåt. Jag tror det är så det har varit för mig i alla fall.
Jag antar att jag nästa gång kan svara något i stil med: det är en tuff situation, men psykiskt mår jag ändå bra. Det är mina kroppsliga besvär jag behöver hjälp med.
Förstår din rädsla. Har också mött det där många många gånger. Väldigt bra svar! Jag har sagt ”efter omständigheterna förvånansvärt bra” och betonat vikten av socialt nätverk typ, lite klumpigt men egentligen samma innebörd.