Jag vet knappt hur jag ska hitta orden … Men idag var vi alltså på sjukhuset och träffade kirurgerna som jag haft kontakt med. Samma två kirurger som opererat Majbrit.
Det var två oerhört kunniga män. Kunniga om EDS, kunniga om Craniocervical instability, och ryggradsinstabilitet över huvud taget. De svarade på nästan alla våra frågor innan vi ställt dem. De gick ingående in på alla detaljer kring operationen och tillvägagångssätt. De berättade vilka de största riskerna är och vilket resultat vi har att förvänta oss.
De bekräftade allt som läkarna i USA har sagt. De visade alla patologiska vinklar på mina MR-bilder, och hur mitt kranium rör sig på ett felktigt sätt över kotpelaren. Hur hjärnstammen kläms. De var väldigt pålästa om just mitt fall, min anatomi och alla mina symptom. Utöver det var de väldigt ödmjuka, trevliga och respektfulla.
Vi är framme. Vi står i ljuset i slutet av tunneln. Vi tog oss genom träsket. Över havet. Fram till ön. Efter mer än två år, och vem vet hur många läkare och radiologer, så har vi hittat fram. Till de som kan hjälpa mig. De vars händer jag känner mig trygg med att lägga mitt liv i. Och där det inte ligger en omöjlig kostnad i vägen.
Visst har vi själva operationen kvar och det är så klart det tuffaste och svåraste av allt. Men kampen för att få svar och hitta hjälp är över. DEN ÄR ÖVER.
Så fantastiskt hoppfullt och glädjande att få höra att doktorerna verkar så bra! Hoppas att ni får en bra kväll och helg nu i avvaktan på fortsättningen. Sköt om er!
Tack Milvi! Ja, dom var långt över förväntan. Sköt om dig du med! Kram
Åh, så härligt att läsa! Har följt din blogg en tid nu, kikar in varje dag för att läsa hur du har det. Är väldigt glad för din skull att du äntligen får den hjälp du behöver. Vill önska dig all lycka på färden, jag tänker på dig! Fastän jag inte känner dig, så berör du mig på djupet.
Hej! Vad roligt att höra att du läser varje dag! Tack för lyckönskningarna. Fastän det är en bit kvar, kanske egentligen den jobbigaste, så känns allt så lätt och hoppfullt idag. Tänk om jag vetat detta för några månader sen när allt bara kändes mörkt och hopplöst … Sköt om dig och hör gärna av dig igen 🙂 Kram
Låter helt fantastiskt , hoppas allt blir verklighet oxå. Stort lycka till o stor kram till dig!
Moster Ewa
Tack Ewa! Det kommer bli verklighet, det kan jag lova 🙂 Sköt om dig! Kram
Underbar läsning!
Kram Hanna! 🙂
Hej! Jag hittade din blogg för någon månad sedan och är djupt berörd. Så härligt att läsa att mötet gått bra och att det känns så bra! Jag hoppas att operationen blir av så snart som möjligt och så smidigt som möjligt.
Hej Lovis!
Vad roligt att du hittade hit ☺️ Ja, det känns faktiskt nästan svårt att ta in. När vi levt så länge och bara letat efter den personen som kan hjälpa och som vi får förtroende för, och plötsligt ska vi inte leta längre. Tar nog ett tag innan vi riktigt förstått det.
Kram till dig och tack för att du läser! Hör gärna av dig igen och säg hej ?❤️