Jag ville skriva något inspirerade idag, men jag är så trött att alla tankar bryts på mitten. Hjärndimman är alltför tjock för att jag ska kunna få ur mig något klokt.
Men jag kan berätta att jag ringde till neurokirurgkliniken idag för att fråga om mitt brev kommit fram. Sjuksköterskan jag fick prata med kunde inte se att något blivit inlagt i deras system, tydligen scannar de in allt som kommer in. Hon skulle kolla och återkomma till mig. Jag hoppas det blir imorgon. Har hon inte hört av sig på fredag så ringer jag igen.
Jag har mått ganska bra ändå den senaste tiden, men det känns som om det är på väg att bli sämre. Jag har haft mer ont i nacken och varit tröttare. Jobbiga nervsmärtor i benen. Vill bara att allt ska vara klart för operation så jag kan fokusera på det. Och sluta ro för en stund.
Du skriver så fint. När du berättar om brevet du skrivit o som du även ringt om tänker jag att det är så typisjt sjukvården- att man liksom ofta måste jaga på själv för att något ska hända. Man behöver vara frisk för att vara sjuk då man ju måste ha kraft att driva på hela vårdapparaten.
Styrkehälsningar?
Tack Annika, vad glad jag blir 🙂 Ja herregud vad man får hålla på. Jag har blivit så pass ”skadad” nu att jag inte litar på något eller någonting inom vården. Varken att det kommer bli gjort, eller att det blir rätt … Men som du säger, det tar mycket kraft. Pust. Kram till dig!