Jag går fortfarande runt och känner mig så himla lycklig! Och för första gången på länge är jag inte tyngd av frustration. Härlig och nästan märklig känsla.
Nästa steg nu är att åka ner till Barcelona för en konsultation. Träffa kirurgerna och prata om operationen. Känna efter så allt känns rätt och ställa alla frågor vi har.
Jag har blivit väldigt nära vän med en tjej som bor i Spanien och som har liknande instabilitetsproblem som jag – fast hundra gånger värre. Hon är så illa däran att hon faktiskt skulle dö om hon inte opererades. Hon ska opereras på samma sjukhus och av samma kirurger. Om två-tre veckor. Jag tänkte försöka tajma min konsultation med hennes operation, så vi äntligen kan träffas! Om det är möjligt. Vet inte hur lång väntetid det är för en konsultation, men jag tror det kan gå.
Det känns bra att vara där när hon opereras. Så det blir en stor bonus med hela resan. Förhoppningsvis.
Samtidigt så väntar jag på att höra från neurokirurgkliniken här i Stockholm. Jag skickade allting till dem i måndags. Jag skrev ju för ett bra tag sen att jag skulle skicka iväg det, men bestämde mig för att vänta in en del saker ändå.
Men nu har de alltså fått rapporterna från läkaren i New York och utlåtandet från Barcelona, plus tre vetenskapliga artiklar om Craniocervical instability. Tänkte ringa nästa vecka och höra så att de fått det.
roligt att det händer saker, hoppas att det går bra för dej ! HEJ !
Tack Helge! Det hoppas jag med.