Den här dagen började bra, men på eftermiddagen fick jag en jobbig huvudvärk. Skulle hämta Vide på förskolan och han ville absolut inte gå hem. Jag stod där med bultande huvud och hjärtklappning och ömsom lirkade, ömsom hotade. Nu går jag Vide, hej då/ Vi kan titta på Dinotrux när vi kommer hem.
För att jag ska klara sådana saker är det avgörande att det går fort. Men det är svårt att förklara för en fyraåring.
Väl hemma slet jag av mig kragen och la mig i sängen. Tack gode Gud för Netflix.
När Peter och Tuva kom hem åt vi köttbullsmackor till middag. Ingen orkade laga mat. Och med köttbullar menar jag vegobullar. Förutom huvudvärken har det varit en bra dag. Jag har känt mig glad och hoppfull.
